När man verkligen vilar - över

Teori-Praktik Följande är ett något modifierat utdrag ur min bok Vandra Fjäderlätt. Det handlar om grundförutsättningarna för dygnsvila på vandring. Den som de flesta av oss tar nattetid och helst i form av s k sömn. Den här artikeln handlar om det man har över sig då; isoleringen.
Av Jörgen Johansson
Den mest utpräglade formen av vila är när man sover. Sömnen är ett specialfall av vila och kräver särskild behandling och särskild eftertanke.

Blanktjärnarna, Vålådalen.

Med detta sagt så låt oss börja med att konstatera att allt vi tidigare sagt om klädsel som skydd mot förlorad kroppsvärme fortfarande gäller. Det är bland annat därför som jag tycker att det är mycket användbart att tänka på det man har på sig när man sover som sovplagg. Då är det lättare att tänka förutsättningslöst kring vad som behövs för en god natts sömn. Det är nämligen så att sovplagget eller sovplaggen inte nödvändigtvis behöver vara en sovsäck.

Vi är alltså ute efter den lättaste lösningen som ändå skall ge oss en lång dygnsvila som är så effektiv och njutbar som möjligt. En möjlighet är då att ta på oss alla kläder vi har och lägga oss och sova i dessa. Så gör de flesta fattiga människor i vår värld. Det är ingen dum metod alls. Tyvärr räcker detta normalt inte för att göra vilan effektiv och njutbar vid vandringar i kyligare bergstrakter.

Låt oss återkoppla till de grundläggande behov som vi har för att kunna skydda vår kropp mot nedkylning.

- Vi behöver ett isolerande skikt som minimerar värmeförlusterna orsakade av utstrålning och ledning/konduktion; något vi kan kalla vårt sovsystem.

- Vi behöver ett "skal" som skyddar detta isolerande skikt mot vind och väta; vårt skydd. Detta är som regel ett tält eller en tarp.

Den här artikeln tar upp sovsystemet.

Djup sömn en sommarmorgon - efter en bestigning av Kebnekaise.

Sovplagg och sovsystem - isolering
Eftersom kroppen går ner på sin lägsta aktivitetsnivå när vi sover behöver vi mer skyddande kläder när vi sover än vid något annat tillfälle. Det räcker då normalt inte med de kläder vi har när vi går eller våra förstärkningsplagg. Vanligen använder vi i såväl friluftssammanhang som hemma i sängkammaren en extra isolering av dun eller syntetvadd i form av ett sängtäcke. Man pratar idag i lättpackarkretsar ofta om ”sovsystem” som då innefattar allt som behövs för att man skall kunna sova inne i sitt skydd; det man har över sig, det man har under sig och det man har på sig.

Huvudfunktioner för sovsystem
Låt oss börja med ett förslag till huvudfunktion för sovsystemet:
Ge sovkomfort.

Sovkomfort består av flera delar. Varmhållning är det som är mest angeläget och förekommande, åtminstone i svenska fjäll, men i vissa lägen kan man även behöva svalka kroppen när man vilar. Så en viktig del av sovkomforten kan sägas vara:
Temperera kropp

Även om kroppen är rätt tempererad så är det för de flesta av oss inte lätt att sova i vilken kroppsställning som helst. Få klarar att sova stående, och det är ändå sällan det de föredrar. Kroppen behöver vad man skulle kunna kalla biomekanisk avlastning. För de flesta av oss betyder detta att vi måste ligga bekvämt. Detta leder till en annan komponent av sovkomforten: Avlasta kropp.

Läger i kvällningen - längs Lainio älv.

Vi skall i det följande gå igenom vilka olika möjligheter man har att få sovkomfort genom god temperering och avlastning. Båda dessa komponenter är högst personliga. Vissa personer svettas i minusgrader trots att de bara har en T-shirt, en del kan sova gott på ett stenhårt underlag medan andra mer liknar prinsessan på ärten. Detta kommer att leda till olika lösningar för olika personer. Men de bästa lösningarna för sig själv personligen hittar man som regel om man väl känner grundförutsättningarna/huvudfunktionerna.

Isolering och isoleringsmaterial
Grundresonemanget om värmeförluster till omgivande luft finns i kapitlet om kläder. Dun och syntetvadd är idag helt dominerande som isoleringsmaterial för sovplagg såväl inomhus som utomhus. Man kan skriva spaltmetrar om fördelarna och nackdelarna med dessa båda material vid olika omständigheter. Jag nöjer mig med en kort sammanställning:

Dun:
-Isolerar (håller luft stillastående) bättre per viktsenhet än något annat för närvarande tillgängligt material.
-Komprimerbart; kan tryckas ihop till en liten volym för transport och återfår hela sin ursprungliga volym och därmed isolerande förmåga, när det packas upp.
-Fukt och väta gör att dun förlorar volym och faller ihop. Det förlorar då snabbt i isolerande förmåga.

Syntet:

-Isolerar fortfarande sämre än dun per viktsenhet.
-Kan inte tryckas ihop till en lika liten volym som dun, och tenderar dessutom att inte återfå hela sin ursprungliga volym om det varit hårt komprimerat. Syntet har kortare livslängd med full isoleringsförmåga än dun.
-Syntetisk isolering behåller sin volym bättre än dun när det blir fuktigt och därmed också mer av sin isolerande förmåga.

Mina erfarenheter av dun och syntet
Jag hade under mina första 5-10 år som vandrare en dunsovsäck. Eller ja, de allra första sovsäckarna jag hade var billiga sommarsäckar av syntet. Men efter ett tag köpte jag en dyr Caravan Arctic med dunfyllning.

Efter dessa 5-10 år var jag hjärtligt trött på kondensfukten i täta tält. Denna gjorde att jag efter några dygn i fuktiga förhållanden började frysa i den därmed också fuktiga dunsäcken. Detta gällde även vid några grader över noll, trots att dunsäcken påstods klara 15-20 minusgrader.

De följande 20 åren var jag sedan en hängiven syntetanhängare när det gäller sovplagg, just för att syntetsovsäcken klarade fuktbelastningen i tälten bättre.

Min gamla TNF Tangerine Dream; -25 grader - och 3,2 kg!

Jag bar gärna den extra vikten för att försäkra mig om att nattsömnen skulle bli god. Och nu är jag tillbaka vid dunet igen. Möjligen lär man sig av detta att det inte finns några enkla sanningar. Men jag har naturligtvis också lärt mig en hel del om hur jag håller mig och sovsäcken torr och varm under de här åren.

Skälen till att jag återigen använder dun i mina sovplagg är framförallt följande:
Om man vill minimera packvikten är sovplagget ett av de områden där man kan spara mest (läs om 3 för 3 för mer tankar kring "de tre stora" och deras betydelse för en lätt packning). Ett sovplagg för vandringar i de skandinaviska sommarfjällen bör enligt min uppfattning klara en temperatur runt fryspunkten. Ett sovplagg av dun som klarar detta kan idag väga så lite som 500-700 gram. Motsvarande sovplagg i syntetvadd väger ungefär det dubbla.

Det andra skälet till att jag återigen föredrar dun är att jag har sett ett sovplagg av syntet, som jag själv sytt av prima material, förlora en fjärdedel av sin tjocklek, och därmed motsvarande isolerande förmåga, på tre månader. Under dessa tre månader användes den här quilten för en tre veckors långvandring. Detta stämmer också med många andras erfarenhet av att syntetvadd inte har lika lång livslängd som dun.

Det tredje och minst lika viktiga skälet; jag undviker som pesten att sova i täta och därmed kondensfuktiga tält, om det överhuvudtaget är möjligt. Jag använder också ofta ett tunt och någorlunda vattenavstötande överdrag till sovplagget. Detta gör att sovplagget av dun inte längre blir lika fuktigt och dåligt isolerande som jag upplevde det för några decennier sedan.

Min nuvarande sommarsäck, Marmot Hydrogen -1 grader och 685 gram.

Vill man minimera packvikten så är det alltså enligt min uppfattning för närvarande dun som gäller för sovplagg under sommartid. Dun är lättare än syntet och det håller i många, många år. Men man måste vara mycket försiktig och medveten om hur fuktkänsligt dunet är. Sovplagget måste skyddas mot väta till varje pris. Alla möjligheter till att ventilera och torka bort kroppsfukt som samlas i sovplagget under natten måste tas tillvara. Naturligtvis måste det också skyddas mot regn, blöta vad och liknande. Sovplagget är sista instans, det som faktiskt kan rädda livet om det vill sig illa. Man kan inte nog upprepa hur viktigt det är att det hålls torrt.
Tyget i sovsäcken - vattentätt?
Vare sig man använder dun eller syntetvadd för isoleringen så består sovplagget också av två skikt av mycket tunn syntetväv som omger det isolerande materialet och hindrar det från att spridas med vinden.

Tyget är alltså duntätt och blir därmed också vindtätt. Frågan man ställer sig omedelbart är givetvis om det inte också går att göra det vattentätt. Då har man ju löst behovet av att under natten också kunna skydda sig mot regn och rusk.

Även detta är en fråga som kan ältas och som inte har någon entydig lösning. De flesta experter är dock för närvarande överens om att det inte är bra att ha en vattentät sovsäck. Orsaken är återigen kroppsfukten som lämnar kroppen och som brukar beräknas till en halv liter per natt.

De vävar som vanligen används för vattentäta sovsäckar är av den typ som ”andas”. Vi har redan diskuterat dessa mextex-vävar och konstaterat att de släpper igenom betydligt mindre fukt än vad man kan lockas att tro. Om yttertyget i sovsäcken är vattentätt så stannar det mesta av kroppsfukten i säcken och försämrar isoleringsförmågan. Kan man inte torka säcken inför nästa natt, vilket dessutom försvåras om den har vattentätt tyg med dålig ånggenomsläpplighet, så adderas nya mängder fukt. Efter några dygn har man då något tunt, sladdrigt och fuktigt som inte värmer särskilt bra på natten. Är det frost har man något som inte bara liknar, utan också är en isklump. Åtminstone när man lägger sig i den. Men att tina isklumpar med kroppsvärme när man helst vill sova är ingen upplyftande sysselsättning.

Sarekmassivet från Piellorieppe

Om man vandrar i ett mer typiskt inlandsklimat än vad vi har i de skandinaviska fjällen, så är problemen med fuktansamling i sovplaggen mindre. Detta gäller många amerikanska förhållanden (om man inte är i fuktiga områden nära kusterna). Är det då varma dagar med strålande sol så kan man naturligtvis torka fuktiga sovplagg på ett mycket bra sätt. Täta sovsäckar kan fungera mycket bättre i sådana sammanhang än vad jag beskriver. Det är annorlunda om man måste packa ned en fuktig sovsäck i en vattentät påse och vandra i regn, dag efter dag - vilket är betydligt vanligare i skandinaviska fjäll.

Att skydda sovplagget mot väta medan man använder det gör man alltså enligt min uppfattning bäst med ett genomtänkt skydd, inte med ett vattentätt tyg i själva sovplagget. Tyget i sovplagget måste alltså vara så tätt att det håller isoleringsmaterialet på plats, men samtidigt ventilera ut så mycket fukt som möjligt. Även med en maximalt genomsläpplig väv stannar en del av kroppsfukten kvar i isoleringen.

Lainio älv.

I praktiken så kan man inte undvika ansamling av fukt i sovplagget eftersom daggpunkten (den temperatur då vattenångan från kroppen kyls ned så pass att den blir till vattendroppar) ofta ligger någonstans inne i isoleringen. Men ansamlingen av fukt blir mindre om yttertyget luftar bra. Så hur man än gör får man fukt i isoleringen, vilket innebär att man måste ta alla tillfällen till att torka sitt sovplagg, helst i direkt solljus.

Sovplagget - konstruktion
Den vanligaste utformningen på sovplagget är naturligtvis den så kallade sovsäcken. Men det är inte den enda varianten på sovplagg, vilket är anledningen till att jag använder begreppet sovplagg..

Mumiesovsäcken som omger oss på alla håll upplevs annars som en självklar standard i alla friluftssammanhang. Men inga etablerade självklarheter bör accepteras av den som vill minimera sin packvikt.

Den klassiska sovsäcken har en stor och uppenbar svaghet. När man ligger på dun eller syntetvadd pressas den ihop till nästan ingenting.Det innebär att stoppningen som jag har under mig isolerar då nästan ingenting, eftersom all luft, som ju egentligen är det som isolerar, pressas ut.

Quiltar och annat utan botten
Quilten är en annan lösning. En quilt är helt enkelt ett täcke, eller kanske en sovsäck där undersidan är borta. Ofta är quilten sydd med en påse för fötterna, precis som en sovsäck, men är i övrigt som ett vanligt sängtäcke. Skall den fungera måste man naturligtvis, precis som hemma i sängen, se till att man också har den ovanpå sig hela natten. För detta ändamål är quilten ofta försedd med elastiska band på undersidan, som hjälper till att hålla den nära kroppen och som skyddar mot drag i skarven mellan quilt och liggunderlag.

Min hemsydda dunquilt - 5 cm, ungefär = 0 grader, 600 gram

Det är detta drag som är quiltens akilleshäl och som gör att den snabbt förlorar i konkurrensen mot mumiesäckarna när det blir några minusgrader eller mer. Men för den som nästan aldrig ligger ute i minusgrader är quilten ett vikteffektivt, och för många mycket bekvämt, alternativ till sovsäcken. Och detta gäller ju de alla flesta av oss som vandrar under barmarksperioden. En tillverkare av quiltar i hög kvalitet är amerikanska Nunatak.

Dunquilt från Golite - enligt tillverkaren -7 grader och 600 gram.

En variant på quilt är s k top bags. Dessa har tyg på undersidan, precis som en sovsäck, men ingen isolering. Ibland är detta tyg sytt som en ficka i vilket man kan trä in ett liggunderlag. Normalt saknar de också, liksom quilten, isolering runt huvudet. De når till halsen. På huvudet och runt halsen använder man de andra plagg man redan bär med sig för att hålla dessa kroppsdelar varma. Frånvaron av isolerad undersida och huva spar naturligtvis vikt. Top bags tillverkas bland annat av RAB och Western Mountaineering.

Nedre Sarvesvagge, Sarek.

Andra sovplaggslösningar
En annan lösning på sovplagg, som också sparar vikt, är den klassiska klättrarlösningen med dunjacka och elefantfot. Elefantfot är en kort sovsäck som når till midjan, där sedan dunjackan tar över. På detta sätt kan man använda sitt dagtida värmeplagg, dunjackan, även på nätterna. Att använda en utrustningsdetalj till flera ändamål är ett mycket bra sätt att spara vikt.

Det finns också motsatsen, sovplagg som kan användas som värmeplagg dagtid. Detta är quiltar med hål för huvudet mitt på. De kan då användas som ett slags poncho när man är uppe och aktiv och man kan lämna dunjackan hemma. En amerikansk tillverkare av sådana är Jacks R better (www.jacksrbetter.com).

Övriga kläder hjälper till
Som lättpackare måste man ifrågasätta klokheten i att ligga lättklädd och huttra i en varm sovsäck med en hög med varma kläder bredvid sig.

Istället för en sovsäck eller quilt som är tjock och tung nog att hålla en naken person varm vid fryspunkten väljer man istället en lättare och tunnare quilt eller sovsäck och sover i underställ, vindblus, dunjacka, långkalsonger, byxor, vantar, mössa, halsduk och allt annat man eventuellt har med sig när det börjar bli kallt. Dessutom är detta ett klart flexibelt system, eftersom man ju kan sova mer lättklädd när yttertemperaturerna är behagligare.

Frostkall septembermorgon vid kanten av Rostå

Sover man i dunjackan bör man tänka på att inte ha ett sovplagg utanpå denna som är så trångt att det komprimerar dunet i jackan. Om detta inträffar så bör man istället försöka ligga med jackan draperad över sig, vilket är lättare sagt än gjort, eftersom den ogärna ligger kvar när man rör sig i sömnen. Här har quiltarna en fördel, eftersom deras omkrets är variabel till skillnad från sovsäckarnas, tack vare de vanligen förekommande elastiska banden på undersidan. Detta gör det lättare att expandera sovplaggets omkrets när man har mer kläder på sig. Man strävar hela tiden efter att ha maximalt med luft i alla lager, utan kylande större luftfickor mellan lagren. I praktiken inte lätt att åstadkomma, men bra att ha som målsättning.

Man bör inte ha täta plagg som regnkläder av mextex eller liknande på sig när man sover. De hindrar transporten av kroppsfukt ut genom de olika lagren och kan leda till att man blir fuktigt kall innanför denna spärr. Sådana plagg använder man istället som lite extra isolering mot markkylan till exempel under benen.

Notera att det finns särskilda fuktspärrpåsar och fuktspärrkläder som har till uppgift att hålla kroppsfukten kvar nära kroppen. Sådana används ibland av polarfarare och andra som sover i mycket kalla sammanhang. Teorin bakom och användningen av detta ligger utanför den här bokens ämne.

Valet mellan quilt och sovsäck
Min erfarenhet är att en lämpligt dimensionerad quilt fungerar bra ned till frostpunkten, sedan kan sömnen bli lidande. Lämplig tjocklek för att quilten skall klara detta är cirka fem centimeter. Detta temperaturområde gör quilten väl lämpad för sommarbruk i de skandinaviska fjällen. Även om det kan bli frost när som helst på sådana sommarturer, så tillhör det ändå undantagen. När det gäller turer på för- och eftersäsongen, när minusgraderna kan bli flera, så lever quilten helt klart i utkanterna av sitt kapacitetsområde. Man får då räkna med att förstärka med alla kläder man har. En fördel som quilten har är att det är lättare att bli av med överskottsvärme än vad det är i en sovsäck.

Allt man behöver?

När det gäller sovsäckar är detta för närvarande den utrustningsdetalj på marknaden som är bäst anpassad för lättpackaren. Till skillnad från andra produkter, där man ofta får leta bland mindre och högt specialiserade tillverkare, så finns det sovsäckar av hög kvalitet att tillgå från de flesta ledande tillverkare. Dessa säckar väger obetydligt mer än en quilt, men de kostar en del. Detta beror på att man använder högsta kvalitet på dun och tyger. Köper man en toppsäck från någon ledande tillverkare som inte väger mycket mer än 500-600 gram för en säck som klarar frostpunkten, kan man dock vara säker på att ha en produkt som håller i många år. Även om den tekniska utvecklingen framöver kanske halverar denna vikt, har man ändå inte förlorat mer än några hekton. För mig känns detta som en bra kalkyl.

Detta leder förmodligen till att quilten kommer att förbli en ganska udda produkt för personer med speciella intressen. Men den har kanske gjort sin främsta insats genom att den drivit på när det gäller de senaste årens utveckling av lätta och varma sovsäckar av hög kvalitet. Personligen tycker jag också att jag ligger bättre och sover bättre i en quilt än i en sovsäck, när det är normala sommartemperaturer på 3-10 plusgrader eller så. Så för rena sommarturer kommer jag att fortsätta att använda min hemsydda quilt.

Diskutera lätta sovplagg här på Utsidan