Strumpor (ur "Lättare packning från A till Ö")

Teori-praktik En strategi som fungerar bra oavsett skodon är att ha tre par strumpor; blöta, varma och torra. Man kan inte spara så mycket vikt på strumporna så länge man undviker att ha med sig tjocka och nya strumpor för varje dag i veckan.
Av Jörgen Johansson

Vilka strumpor man väljer och hur mycket vikt man kan spara på dessa beror mycket på vilken typ av skodon man använder. Vilken typ av skor jag föredrar och hur jag använder dem framgår av ett annat kapitel i boken och i den här artikeln här på Fjäderlätt.

Sammanfattningsvis så använder jag lätta lågskor av terränglöpningstyp och räknar med att vara mer eller mindre blöt och fuktig om fötterna för det mesta. Om fötterna blir kalla använder jag vattentäta strumpor. Användningen av dessa beskrivs i ytterligare ett separat kapitel i boken.

Konsekvenserna av mitt skoval innebär att jag som regel har med mig tre par sockar på vandring (förutom de vattentäta). Dessa strumpor karaktäriseras enklast som; blöta, varma och torra.

"Våta strumpor"; damstrumpor i nylon ca 50 den.

De blöta strumporna är de jag dagligen går i. Det är som regel ett par riktigt tunna nylonstrumpor av dammodell. Dessa kan köpas i de flesta livsmedelsbutiker, en storlek passar alla och det är ankelstrumpor av ganska kraftig kvalitet (50-60 denier) som jag brukar använda. De väger 15-20 gram per par.

Ett sådant par brukar slitas ut på en veckovandring. Detta varierar en del beroende på kvalitet på strumporna och terrängen man vandrar i. Personligen tycker jag inte att det är något större problem om det går hål på dem. Jag vrider dem runt på foten så att hålen inte sitter på utsatta punkter som hälarna och riskerar att orsaka skavsår där.

De här strumporna ger en del värme åt foten, men deras främsta funktion är att skydda mot skav från skorna. Har man hårda fötter och inte besväras av skav kan man förmodligen strunta i dessa strumpor och gå barfota i skorna.

Många vandrare föredrar tunna yllestrumpor istället. Nackdelen med dessa är framförallt att de tar längre tid på sig att torka. Jag tror att dessa strumpor är bäst i torrare bergstrakter än de skandinaviska fjällen.

"Varma strumpor"; fiberpälssockar.

Om jag blir kall om fötterna tar jag på mig mina varma strumpor och utanpå dessa par vattentäta. Anledningen till behovet av varma strumpor är att de tunna nylonstrumporna inte ger tillräcklig isolering inuti de vattentäta. Dessutom är de som regel blöta. Man behöver något tjockare. Jag använder ett par gamla fiberpälssockar som verkligen är tjocka, bulliga och torkar snabbt. Men lite kraftigare yllesockar fungerar lika bra. Viktmässigt ligger dessa sockar runt 100 gram.

Normalt så tar jag av både skor och blöta strumpor vid alla raster. Fötterna torkar då snabbt om de varit blöta. Sitter man bara några minuter så fungerar detta bra även när vädret är småkyligt. Men så fort fötterna verkar bli kalla så börjar jag antingen att gå eller så drar jag på mig de varma strumporna. Efter rasten packar jag ned de varma och drar på de blöta igen.

De torra strumporna används enbart på nätterna. Jag försöker hålla dem torra till varje pris, vilket är enkelt om man inte använder dem till något annat än att ha i sovsäcken. Dessa kan vara tunna ylle- eller syntetstrumpor. Ovanpå dessa tar jag sedan nästan alltid de varma strumporna när jag sover. Dessa är ibland fuktiga efter användning under raster och i de vattentäta sockarna. De varma strumporna torkar då i sovsäcken över natten och normalt så säkerställer de torra strumporna närmast huden att fötterna inte kyls ned av att agera strumptorkar åt de varma strumporna.

"Torra strumpor" för nattbruk; ylle eller syntet.

Som torra strumpor fungerar både tunt ylle och syntet. Ylle tycker jag är skönast nära huden. De torkar inte lika snabbt, men de skall å andra sidan inte behöva bli blöta om man är konsekvent med att enbart använda dem nattetid. För kortare utflykter från sovsäcken, till exempel för att hämta vatten eller kasta vatten, så drar jag alltid på det vattentäta strumporna utanpå de torra.

Den här kombinationen av olika strumpor väger tillsammans runt 200 gram. Det är inte speciellt mycket lättare än de strumpor som används för kängor. Det beror mest på hur många par en kängvandrare anser sig behöva för en vandring av en viss längd. Istället handlar den här metoden om att ha en fungerande lösning i kombination med lätta skor och vattentäta strumpor som gör att man alltid kan hålla sig varm om fötterna.

För den som inte gillar min modell med blöta fötter, som beskrivs i kapitlet Skodon, så fungerar den här lösningen med blöta, varma och torra strumpor bra ändå. Blöta i varierande grad blir strumporna man går i, oavsett skodon. Varma strumpor kan man ha som ombyte/förstärkning på raster och ett par strumpor använder man absolut och endast som nattsockar.

Om man blir blöt om fötterna, oavsett skodon, så är det som regel ganska meningslöst att byta till torra strumpor, eftersom dessa då blir blöta vid kontakten med skorna. Så i många fall har man blöta fötter och blöta strumpor (eller åtminstone svettfuktiga) även om man inte valt det som medveten strategi. För mig fungerar den beskrivna metoden totalt sett (lätthet att förflytta sig och fotkomfort) bättre än något annat jag provat.

Diskutera på här på Utsidan.

Mer information om boken finns hos Vildmarksbiblioteket