Drybags - nya erfarenheter

Teori-praktik Det finns en del skrivet om lätta drybags av silnylon. Mina tidigare erfarenheter kopplat till andra personers tester har gjort mig tveksam till att anförtro det varmaste jag har (sovsäcken) till sådana tunna påsar. Så under sommarens tur beslöt jag mig för att testa.
Av Jörgen Johansson
Så här skrev jag om packpåsar i min bok Lättare packning från A till Ö:

Jag har testat en mängd olika varianter på vattentät sovsäcksförvaring under årens lopp och de flesta har släppt in vatten så småningom. Plastpåsar är vattentäta, men det är inte alltid lätt att stänga dem effektivt. Det är också lätt att punktera dem med fingrar och vassa grenar om plasten inte är så tjock att den blir väldigt tung.

Det finns tunna drybags i silikoniserad nylon. De utges för att vara vattentäta men än så länge har jag inte sett något test där de verkligen hållit måttet. Orsaken är att det är stor skillnad på väv som skall vara vattentät när det regnar på den (silnylonen används normalt till yttertält) och sammanhang där vatten under stort tryck pressas mot väven. Detta är vad som sker i ryggsäcken.

Enklast testar man hur vattentät en packpåse är genom att vränga den ut och in, fylla den med vatten och hänga den fritt på en krok en timma eller två. Det får inte synas minsta vattendroppe någonstans på utsidan efter ett sådant pass. Det hittills lättaste som jag funnit vara helt tätt är så kallade dry bags eller dry sacks av ett något stadigare material än silnylonvarianterna.

Samma tillverkare har ofta båda typerna av säckar i sortimentet. Av egen erfarenhet vet jag att påsar med rullstängning och väv på 70 denier som är belagd faktiskt håller tätt för ihållande regn och även för simning med ryggsäck. För en lätt dunsovsäck klarar man sig med påsar som har en volym på 10-15 liter och vikten på en sådan packpåse ligger runt 100 gram. Det är få saker som väger ett hekto min ryggsäck och som känns som en bättre investering än en sådan packpåse.

Min skepsis baserades på dels egna, hemsydda påsar i silnylon dels på Jim Woods tester. Men uppmuntrande resultat från andra håll har ramlat in sedan dess och det kändes som hög tid att testa om mina råd fortfarande skulle hålla. För eller senare kommer naturligtvis den tekniska utvecklingen att göra dem föråldrade.

Inför sommarens packrafting-tur inhandlade jag därför en ny 5 l silnylon drybag från Sea-to-Summit för att testa hur de silnylonpåsar som nu säljs fungerar i praktiken. Anledningen var att jag köpt en ny och större kamera och dessutom med tanke på packraften ville ha en absolut vattentät förvaring av kameran.

Med på turen var alltså:
13 l drybag grön 70 denier för sovsäck. Vikt: 96 gram.
8 l drybag blå 70 denier för extra kläder. Vikt: 72 gram.
5 l ultra sil drysack för kamera. Vikt: 30 gram.

Att de stora påsarna tålde både nedsänkning i vatten och långvarigt regn utan att läcka viste jag sedan flera år. Hemmatestet av silnylonvarianten var uppmuntrande. Några timmars hängande i mitt badrum med två-tre liter vatten i gav inget läckage.

Den röda kamerapåsen fastspänd jpackraften.

Under turen hade jag inget regn, men packraftingen i sig innebär ju goda möjligheter för allt och alla att bli blöta. Jag förvarande kameran i den röda påsen fastkrokad i ryggsäcken på fördäck medan jag paddlade. Vid ett par tillfällen flöt packraften upp och ned, med den fastspända ryggsäcken och alltså även sil drysacken hängande som någon form av köl under vatten i kanske totalt 5 minuter.

När jag sedan kom upp på land och plockade fram grejorna så kunde jag konstatera att alla tre påsarna hade hållit innehållet absolut snustorrt. Min slutsats är alltså att även de här tunna drybagsen numera fyller sin funktion.

Detta har fått till resultat att jag nu införskaffat en 2 l ultra sil drybag för att ha säkerhetsutrustning (förband, eldprylar, reparationpinaler, reservglasögon, pengar etc) i. De senaste åren har jag använt en mycket stryktålig platspåse med ziplock stängning från Aloksak för detta. När jag var på kurs hos Backpackinglight för några år sedan fick vi ut sådana och man var mycket entusiastisk över dem. Helt luft- och lukttäta och mycket stryktåliga ansågs de.

Man kan ha ryggsäcken fastspänd så att man direkt kan axla den och gå med packraften på ryggen.

Stryktåligheten/hållbarheten hos plasten i de Aloksaks jag använt är verkligen enastående. Akilleshälen är ziplockförslutningen. När den tredje eller fjärde förslutningen under sommarens tur delaminerades (ena blixtlåshalvan lossade från påsen och följde med andra halvan) så var måttet rågat för min del. Nu har jag istället inhandlat en ultra sil drybag på 2 l (22 gram) för 5 pund från Ultralight Outdoor Gear (se vår länklista). Detta är inte vansinnigt mycket mer än vad en Aloksak kostar. Förhoppningsvis håller den längre. Eftersom innehållet dessutom är separat förpackat i plastpåsar, ibland dubbla sådana, så är mindre läckage inte heller hela världen.

För att summera så innebär det här att jag har en avvägning mellan vikt, pris och slitstyrka att fundera över. Grovt räknat så verkar silnylonvarianterna väga ungefär hälften av de vanliga drybagsen i det här storlekssegmentet. Mindre påsar väger förhållandevis mer än stora eftersom förslutningen står för en stor del av vikten hos de små. Jag har naturligtvis ingen aning om hur länge min lätta kamerapåse kommer att förbli lika vattentät som den bevisligen är nu. Förmodligen inte lika länge som mina gamla drybags i kraftigare material. Det får framtiden utvisa.

Splitter ny ultra sil packpåse testad i badrummet. Inget jag vill ha min sovsäck i.

Fördelen med den här typen av packpåsar är att man både kan och bör testa dem inför varje tur. Detta gör man enligt beskrivningen från Lättare packning från A till Ö ovan. Mindre läckage går ofta att laga genom att klistra på en lapp, silvertejp eller pensla med lite badrumssilikon utspätt med kemiskt ren bensin eller lacknafta (torkar långsammare).

Kommentar 2018: Det mesta jag skrivit håller fortfarande. Det som har hänt är intåget av Cuben Fiber/DCF. Ett material (det är ingen väv) som i teorin verkar pålitligare och tätare än silnylon även där vatten pressas/nöts in i påsen utsida. DCF kan naturligtvis punkteras som allt annat och jag skulle välja en ganska rejäl tjocklek med rullstängning. Exempelvis en HMG Roll Top Stuff Sack Medium eller Large, eller motsvarande från MLD, vilka väger 35-45 g.